French Painter, ca.1885-1956 French painter, stage designer and illustrator. After studying porcelain painting at the Sevres factory (1901) and drawing in Paris under the French flower painter Madelaine Lemaire (1845-1928), in 1903-4 she studied at the Academie Humbert in Paris, where she met Georges Braque and Francis Picabia. In 1907 she first exhibited paintings at the Salon des Independants, met Picasso at Clovis Sagot gallery and through Picasso was introduced to the poet Guillaume Apollinaire. Laurencin and Apollinaire were soon on intimate terms, their relationship lasting until 1912.  Related Paintings of Marie Laurencin :. | trick rider and his assistant | Woman and children | Portrait of head | Portrait of Filuna | Pigeon and flowers |
Related Artists:
ANGUISSOLA Sofonisba
Italian Mannerist Painter, 1532-1625 The best known of the sisters, she was trained, with Elena, by Campi and Gatti. Most of Vasari's account of his visit to the Anguissola family is devoted to Sofonisba, about whom he wrote: 'Anguissola has shown greater application and better grace than any other woman of our age in her endeavours at drawing; she has thus succeeded not only in drawing, colouring and painting from nature, and copying excellently from others, but by herself has created rare and very beautiful paintings'. Sofonisba's privileged background was unusual among woman artists of the 16th century, most of whom, like Lavinia Fontana (see FONTANA (ii),(2)), FEDE GALIZIA and Barbara Longhi (see LONGHI (i), (3)), were daughters of painters. Her social class did not, however, enable her to transcend the constraints of her sex. Without the possibility of studying anatomy, or drawing from life, she could not undertake the complex multi-figure compositions required for large-scale religious or history paintings. She turned instead to the models accessible to her, exploring a new type of portraiture with sitters in informal domestic settings. The influence of Campi, whose reputation was based on portraiture, is evident in her early works, such as the Self-portrait (Florence, Uffizi). Her work was allied to the worldly tradition of Cremona, much influenced by the art of Parma and Mantua, in which even religious works were imbued with extreme delicacy and charm. From Gatti she seems to have absorbed elements reminiscent of Correggio, beginning a trend that became marked in Cremonese painting of the late 16th century. This new direction is reflected in Lucia, Minerva and Europa Anguissola Playing Chess (1555; Poznan, N. Mus.) in which portraiture merges into a quasi-genre scene, a characteristic derived from Brescian models.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Ostade, Isaack Jansz. van
Dutch Baroque Era Painter, 1621-1649